Chanco's Tarragon

Hej allihopa!
Det var ett bra tag sedan jag skrev, och för några veckor sedan var jag hundvakt åt en vän och lovade henne att blogga den veckan jag passade schäfern Hekla. Men det blev visst aldrig av, och det är ju inte alls typiskt mig att glömma bort stackars bloggen, eller? ;)
Hur som helst, tänkte jag försöka att skriva lite då och då, och det för att själv kunna gå tillbaka och läsa om den första tiden med min alldeles egna valp. Ja ni läste rätt. I så många år har jag drömt, tjatat och längtat efter en egen hund, och nu är han här!
I stamtavlan heter han Chanco's Tarragon, men jag har valt att kalla honom för Alvin. Alvin är av en rätt ovanlig urhunds-ras som heter Canaan Dog, det finns endast 2 uppfödare i Sverige, och ca 100 registrerade hundar här, då en stor del är levererade utomlands. Jag fick se bilder på små söta Canaan-valpar redan i somras, men då var inte tiden rätt. När jag nu till hösten började jobba på Hundia Hunddagis visade min chef mig än en gång kennel Chanco (han känner uppfödaren väl), och hintade om att de väntade valpar. Den 16e September föddes 9 små underverk, och jag började genast fundera på om tiden äntligen var rätt och kom fram till att det var den. Jag tog kontakt med Alvins uppfödare och eftersom de bor en bra bit bort bestämde vi ett datum jag skulle komma ner, bekanta mig med rasen och se vad det kunde leda till. Jag hade ju aldrig träffat en Canaan Dog förr. Den 11 oktober åkte jag och mamma de 62 milen (enkel resa) ner för att mötas av så otroligt trevliga och mysiga hundar. Vi fick träffa alla de vuxna en och en först, för att sedan träffa alla de små liven. Då visste jag ju inte vilket kön, eller just vilken valp jag ville ha. Men jag behövde inte fundera länge för att kunna avgöra att en av dom skulle bli min! Uppfödaren hämtade ut några valpar i taget, och sist ut av alla var Alvin och hans ena bror. Jag föll direkt. 
Nästan 6 veckor gick och måndag den 17e november åkte vi än en gång ner till Alvesta, för att få hemta hem honom. Vi skrev papper och myste en stund, innan vi packade in oss i bilen för att åka de dryga 7 timmarna hem. Första 15 minutrarna pep han efter mamma och syskon. Men han kom snabbt till ro och sov större delen av resan hem med undantag för några kiss-stopp. Det har tagit tid för mig att smälta att han är här, att han är min - det är äntligen på riktigt. Men jag tror jag börjar förstå nu :)
 
Det har tagit mig några dagar att skriva detta inlägg, det är verkligen inte många lediga stunder över med en liten valp. Första veckan var vi hemma bara han och jag, mina systrar kom över och hälsade på mycket (de hade pappavecka den veckan), och mot slutet av veckan kom nära och kära för att inspektera. Han är en väldigt lugn och snäll valp, och det är jag verkligen tacksam för. Han var jättesnäll med mina små-kusiner (2, 4 och 6 år gamla)  och det känns bra. Den här veckan har vi spenderat några timmar både måndag och tisdag på mitt jobb (jag jobbar på ett hunddagis) och det har också gått bra. Han ska ju vara med mig när jag jobbar framöver, så vi har börjat med introducering där. I eftermiddag ska vi dit igen mellan 14.30-18.00. 
 
Jag ska somsagt försöka skriva oftare, och jag hoppas ni vill följa oss! :)
 
Tass
 
 

Kommentarer
Sofia

Men så söt! Kan du skriva ett inlägg om rasen också? Har aldrig hört talas om den. Lycka till med lilla Alvin.

Svar: Ja men absolut, det kan jag göra! Tack så mycket :)
Caroline Hermansson

2014-11-26 | 10:04:14
Bloggadress: http://www.echosierra.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback