Warning: may contain bragging
Eftersom jag befinner mig utom jantelagssveriges gränser tänkte jag passa på att göra något ganska ovanligt - skryta lite 😉
Idag var jag på gymmet. Senast jag ens satte min fot på ett gym var när jag hälsade på min Maria i Sveg när det var draghunds-VM vintern -18. Jag hängde på en sväng till hennes gym och lyfte lite vikter 🏋🏼♀️
Som många av er redan vet har jag jobbat på min mentala hälsa de senaste två åren, då den behövt stå i fokus av naturliga anledningar. Att vara aktiv är jag van med eftersom jag varit hundägare i snart 5 år. Promenader är vardagsmat, ju längre desto bättre,
Easy tackar aldrig nej😏 Just nu går jag morgonpromenad på strax under 1h och jag bor i ett mysigt villaområde med promenadvägar där man dessutom möter mycket 🐕 #perfect 👌🏼
Det fanns en tid i livet för sisådär 8-9 år sedan när jag gymmade några ggr i veckan under en period. Jag måste erkänna att det inte är det roligaste jag vet här i livet. Kanske är det därför jag liksom lagt det lite på hyllan och mest tänkt "sen nån
gång".
Jag kan få perioder där jag vill träna, kör igång, men sen klarar jag inte att upprätthålla träningen. Det saknas disciplin helt enkelt..
Sen jag kom hit till Amerika har jag haft fullt sjå med att anpassa mig till det nya livet med såväl skola som allt annat i samhället. Det är ju inte som hemma direkt även om mycket funkar likadant fast ändå lite annorlunda. Krånglig mening, haha, men
ni som varit här vet nog hur jag menar.
Hursomhelst!
Hursomhelst!
Förra veckan bara bestämde jag mig. En dag efter skolan besökte jag ett gym som ligger ca 10-15 min hemifrån. Jag pratade lite med personalen och fick ett kort för att prova träna där 1 vecka gratis. Jag gjorde ett försök att gå ner på stan och hitta
ett par bra skor eftersom jag bara har mina "vanliga" skor med mig från Sverige. Provade och letade men de som var skönast var slut i min storlek eller alldeles för dyra. Helgen kom och jag åkte till LA. Hittade inga skor där heller, men bestämde
mig för att kolla vidare. Måndagen gick åt till att plugga inför min level-exam igår. Men imorse så tog jag mig upp och iväg strax efter 7 och gjorde mitt första pass på lite drygt 1h och det var verkligen så skönt sätt att starta
dagen på! Jag hade först tänkt åka dit igårkväll men det skulle bli senare än jag först tänkte mig och då vet jag att träning = energi = kommer inte kunna sova i tid😄
Nog om träningen, här kommer skryt-delen för er som är intresserade😎
Innan jag reste hit fick jag göra ett placement-test, något som alla elever gör för att skolan ska veta hur man ligger till så man kan bli placerad i rätt klass. Det testet gick åt helvete rent ut sagt. Trettio minuter läsa och svara på frågor, följt
av ytterligare trettio minuter lyssna och svara på frågor. Stressen var total och jag hann varken klart med del 1 eller 2, det blev slarvigt och halvdant och när jag klickade på klar stod där "ditt test skickas direkt till skolan". Kände mig totalt
körd. De kommer aldrig tro mig när jag säger att jag läst engelska sedan mellanstadiet tänkte jag😓
Bröt faktiskt ihop och kände mig så dåligt. Var extremt stressad över allt kring resan hit, och det kändes extra tufft med den där sista prestationen (som skulle komma att bevisa exakt varför det var meningen att jag skulle åka hit)..
Testet jag gjorde igår innefattar alla 5 veckorna jag varit i skolan, dvs alla "units". Del 1 var på datorn precis som placement-test och bestod av 30 min av läsning och lyssning + 10 min ren grammatik. Eftersom jag var bortrest i helgen gjorde jag en
gammal klassiker och pluggade på måndag kväll, i sista sekund, kl 10-11 på kvällen. Och det var nog det mest briljanta jag kunde komma på där och då faktiskt. Jag förstod plötsligt hur allt hängde ihop och tacka fan för det!😅 Skrev datorprovet med
god tidsmarginal och en bra känsla. Jag tvingade mig själv att skippa stressen och prestationskraven, fokuserade på att läsa noga (ibland 1-2 ggr extra) och fyllde i svaren med vetskapen om att de kan vara fel, men vad gör det? Generellt
om jag fastnar vid en fråga eller ett ord jag inte förstår kan det ta mig minst 5-10 min att släppa det. Antingen funderar jag tills huvudet känns som det ska sprängas eller så blir jag frustrerad och vill skita i allt bara..
Del 2 var den muntliga delen och eftersom läraren gick i alfabetisk ordning var jag först ut. Upplägget var att man skulle svara på några av de förutbestämta frågor från de 5 olika units vi gått igenom. Sen skulle en konversion flyta på under minst 3
minuter. En aning nervös var jag, men.. Det gick långt över förväntan ASBRA. Jag trodde jag pga just nervositeten skulle staka mig fram och "fastna" i tankarna om det var en konstig fråga. Lättnaden kom sekunden efter att timern ringde och de
3 minutrarna var över. Det här kommer garantera min uppflyttning till nästa klass tänkte jag!
Conclusion: jag är sjukt stolt över min utveckling under dessa veckor. Men, jag har inte fått resultatet än. Kanske gick det skit - men då tycker jag att jag har rätt att vara stolt hittills. För jag bevisar för mig själv att jag kan och det är för mig
personlig utveckling 🥰
..
Hann inte med att publicera inlägget tidigare och nu har jag fått resultatet. Och som jag anade går jag upp inte bara en utan två levels, till B2.2 nästa vecka 🥳